Balansgång


Det har varit en ganska turbulent tid det sista. Något som gjort att jag inte känner mig helt i fas och det påverkar folk runtomkring mig. Inte för att jag vill det utan för att det bara gör det. Jag hoppas bara att allt ska kunna lugna ner sig lite nu och att jag ska få mer tid över till annat än jobb. Även om jag hinner med en del annat också så har det varit mycket jobb och jag känner mig just nu ganska trött. Inte hopplöst trött, mest att jag borde kanske sova någon mer timme på natten. Tyvärr är det ju bara så många andra saker som jag vill hinna med på kvällarna; laga mat, träna, hundarna, sticka och umgås med A. Tur att det går att kombinera några av dem!
Stor del av min tid går alltså ut på att gå balansgång nu.

Helgen har varit väldigt effektiv och det har hänt mycket anser jag, sen tror jag inte att A håller med mig. I går firade Tina sin födelsedag (Grattis en gång till!) och då bjöds hon på tårta och paket. Idag var Hannes och Jenny på besök och åt brunch, en mycket trevlig brunch! Sen var det dags för A att bege sig mot scoutläger.

När han väl åkt blev det sådär jobbigt tyst och tomt här hemma. Hundarna var inte mycket till sällskap just då och det känns fortfarande lite sådär. Antar att jag snart kommer vänja mig igen, men det är länge sen jag var ensam så här länge som det ändå kommer att bli.

Kvällen har alltså gått ut på att skingra tankarna. Jag har hunnit igenom två Harry Potter-filmer (ettan och tvåan), lagat mat till mig. Sytt i knappen som saknades på min senaste kofta och stickat en del på min fina mössa! Jag tycker att den är så fin! Nu hoppas jag bara att den passar när jag väl är klar. Helst att jag får plats med foder i den också så att jag kan få den vindtät.


/J

Regnbåge


Har ikväll haft sällskap av en regnbåge utanför fönstret, en kopp te på bordet, stickning i mina händer och en ny ljudanläggning. En väldig mix, men det har på det stora hela bidragit till en fin avslutning på dagen. En ännu finare för att jag har sällskap av en väldigt fin pojke som tar hand om mig när jag sitter här och snörvlar.
Helgen skulle ha inneburit en massa jobb, för nu äntligen är lagret på plats på nya stället! Fast för min del har helgen mest inneburit en förkylning som gjort mig matt och orkeslös. Imorgon behöver jag dock visa mig på jobbet redan klockan sex på morgonen. Det är bara till att hoppas på det bästa och inse att det finns många begränsningar för mig. Så här illa brukar det ju inte vara med två allvarliga förkylningar på rad, bara någon vecka mellan.

Förkylningen för ju något bra med sig, jag stickar väldigt mycket mer nu. Jag har fått klar en kofta (okej då... Det saknas en knapp) och jag har stickat fina varma inneskor. Inte de som jag visade upp senast utan ett par andra. Sen har jag även påbörjat ett nytt stort projekt i form av ytterligare en kofta. En sommarkofta som kommer kräva mycket framochtillbaka stickande men som kommer kunna ge mycket värme när den är klar. Koftan stickas med två trådar och det är en ny upplevelse, även om det inte var så svårt.

Nej, nu väntar sängen tröttheten är påfallande tydlig. Till och med hundarna är trötta efter att ha tillbringat en eftermiddag i Utby med en katt som studerade dem och undrade vad som fått dem att ta sig in på hennes domäner.


/J

Äntligen värme!

Nu äntligen kom sommaren!

Även om det ikväll har varit en lite annan typ av vind så är det rätt skönt efter tre dagars riktig sommarvärme. Dagarna har ju varit mest jobb, men kvällarna har varit väldigt sköna! Måndag bjöd på en promenad med Tina och lite allmänt snack om det mesta, tisdag var jag ute med mina nya kollegor och åt mycket god mat på Familjen och igår, onsdag var jag och gamla arbetsgivaren ute och åt pizza på la Gondola. Så de senaste dagarna har alltså blivit ganska sent i säng och alldeles för mycket mat, men oj vad trevliga och jag har passat på att njuta av det.
Imorgon väntar ett restaurangbesök till, med nya jobbet men nu är alla inbjudna. Det blir till att vara där en stund iallafall, men jag hoppas på att jag kan planera om dagen så att den funkar ändå.

A befinner sig i Åre hela veckan och jag trodde att han kom hem på lördag kväll, men tydligen får jag vänta ända tills på söndag innan jag får träffa honom. Tråkigt! Jag hade ställt in mig så mycket på att han kom på lördag så att det blev lite jobbigt när jag fick reda på detta idag.
/J

Fina varma tofflor klara!

Nu har de äntligen torkat!
De stickades färdigt för ganska länge sen och då startade jakten på ett tvättmedel utan enzymer. För med enzymer så skulle de inte ha filtats så bra som de har gjort.

Så nu är det bara till att låta dem värma mina kalla fötter! Det behövs nu också även om det är mitten av juni.



/J


Regn, regn och regn

Någon har glömt att tända lampan där ute... Och stänga av duschen. Det ska vara sommar nu!! Det är något fel och just idag har det fått mig att tappa all motivation.

/J

Näsan ovanför vattenytan

När man simmar är det en typiskt bra sak att ha näsan ovanför vattenytan, det är så svårt att andas annars. Visst klarar man av en kort stund under, men för länge skapar problem. Jag börjar närma mig gränsen där jag har klarat av den korta stunden nu under två veckor. Det måste bli ändring! Ändå så sitter jag med datorn i knät allt för många kvällar. Åtta timmar som borde räcka till gör inte det. Långt ifrån... Svaret att klura ut hör ihop med frågan, varför räcker inte åtta timmar till? För att jag blir konstant störd? För att det är för mycket att göra? För att jag inte kan hantera lika mycket som innan? Eller har jag bara tagit mig vatten över huvudet och det börjar sjunka nu? Hela tillvaron känns däremot inte som den sjunker.

Det finns så många fina stunder, varma leenden och lycka. A lyckas mer än ofta att få mig ovanför ytan bara genom att vara där. Dessutom ser han till att jag kommer iväg och tränar, något som gör att jag mår bättre det också.


Nu blir det promenad. Så får vi se vad helgen bjuder på!
/J

Jag bara rullar fram

Så bra känns allt just nu! (och för att citera en tidig 2000-tals låt)
Visst är det lite små panik på nya jobbet, men för min del så tänker jag mycket på hur jag tar tag i det och vad jag tar på mig. Jag är noga med att jag inte ska hamna i en ohållbar situation. Dessutom så har jag lärt mig av resan som jag ändå har gjort det senaste året. Mina gränser är viktigast och inte det som andra tror är mina gränser. Kanske låter otroligt flummigt... Fast det är ändå så som det är. Jag behöver lyssna på mig själv. Väldigt viktigt!

Fast den biten som verkligen får mig att känna att jag mår bra och trivs i mitt liv är ändå A. Han får mig att slappa av och tänka på massa annat. Han får mig att känna som om jag är den enda flickan i hela världen (ett till citat! Oh no!). Dessutom så fick jag idag höra att jag var värdefull för honom. A kom in i mitt liv på precis rätt tillfälle och har sen dess bara visat mig så mycket bra saker. Han visar hela tiden prov på ett enormt tålamod, massor med värme och bara glädje.
Jag är otroligt glad och tacksam för att Tina nu tjatade på mig att komma med på den där spelkvällen för 2½ månad sen. Fastän den dagen var lite sådär så har den dagen ändå ändrat på otroligt mycket i mitt liv. Jag vet inte om jag verkligen har tackat dig ordentligt för detta Tina, men jag tror att du vet hur mycket den dagen betydde för mig.

Resten av livet pysslas ihop bitvis. Det blir lite enklare när man är två som kan tänka sig göra saker. Det enda som jag känner kanske försvinner lite ifrån mig är min tid att sticka på. Fast jag hittar ju min egentid på andra ställen nu med.

/J

Solen lyser

Påskhelgen ägnas åt att ladda om, till att samla ihop krafter för att börja om. På tisdag så blir det en tuff start på jobbet, inbillar jag mig iallafall. Även om jag tror att jag kommer fixa det så är jag ändå nervös. Nervös. Inte stressad. Det är viktigt att påpeka. Visst har det varit några stressiga veckor, men nu känns det inte stressigt längre. Nu är alla besluten fattade och stora steg tagna. Jag vill tro och hoppas att det är steg i rätt riktning. Det är något som jag kommer få reda på och just nu är det inte mycket som jag kan göra åt det.

Våren har verkligen kommit hit, idag var det nästan sommarvärme! Men det är inte bara våren och solen som värmer mitt hjärta just nu. Det är härligt att få känna längtan efter någon, att le vid tanken av någon, att få känna några fjärilar i magen!
Denna någon är just nu bortrest. Och när vi pratade innan idag så fick jag höra att det bästa med resan än så länge är de små brev som jag skrev ihop och skickade med. Något som gjorde mig extra extra glad. Jag känner tacksamhet för att jag fått träffa någon och för att mitt liv verkligen kan visa sig från en helt annan sida än tidigare.


/J

Klart!

Äntligen är det klart! Koftan är färdigstickad, allt är fixat och trixat klart med jobbet, Zack är vaccinerad och medicinerad och jag har hunnit att landa lite mer än sist. Kanske ska ta en bit i taget och inte allt samtidigt.

I söndags blev koftan färdigstickad, äntligen! Innan det kommer bild på den ska den däremot blockas och sys ihop. Mycket spännande! Fast det var verkligen lite trixande att få koftan färdigstickad. Jag hade köpt lite för lite garn och fick lite egenhändigt hitta på annat med armarna. sticka klart ena armen, sticka nästa, inse att garnet inte räcker, repa upp lite av den första, sticka klart den andra och sen äntligen sticka klart den första. Jag tror att jag kommer vara mer nöjd med de armar som jag gjort till koftan än orginalarmarna, väldigt positivt.
På stickfronten är jag redan på och sticka på nästa projekt, ett mycket mindre, mycket snabbare och egentligen alldeles för varmt för årstiden. Fast tar det nästan fyra månader att sticka en kofta så kan det vara bra med något mindre!

Jobbmässigt så har jag sagt upp mig och slutar redan på torsdag. Jag tror verkligen att jag tagit rätt beslut att byta jobb och chefen har bevisat det för mig flera gånger om både innan jag sa upp mig och ännu fler efter. Dessutom får jag på omvägar veta att andra på SCT inte tycker att jag gör något. Vilket kanske är en sanning denna vecka, men innan??
Ovanpå detta har jag ett litet dilemma... Mitt triumfkort, ska det gå vidare och landa i händerna på ledningen, ska det gå vidare till någon som jag vet kämpar mer för att rätta till allt enligt mig, eller ska jag hålla hårt på det och inte lämna vidare det alls? Några dagar till har jag på mig innan jag behöver veta, tur är väl det!


 

 


Zack däremot haltar och jag ser att han har ont. Han har haft ont länge, men det syns mer att han blir tagen av de tabletterna han får nu. Orken tar slut fort och han är trött, trött på promenaderna. Fast, ser han ett rådjur, en katt, en annan hund eller någon som han känner så glömmer han genast detta och kan hoppa och studsa precis som innan. Problemet är väl bara att han får mer ont av att hoppa och studsa. Fast när man ser på bilden så ser han itne så betagen ut av det hela. Bilderna är tagna vid mossen i förrgårkväll. Det var alldeles stilla och tyst. En härlig solnedgång som bjöd på en härlig stilla stund. Vägen dit kantades av vitsippor och träd som har stora, stora knoppar för sina löv. Den här tiden på året är underbar!

/J



Waaaaaaahhhh!!!

Så har hela dagen känts. Kalabalik inom mig och jag har inte vetat vart jag ska ta vägen. Men nu är allt gjort, datum bestämt och färdig diskuterat. Så om en och en halv vecka gör jag min sista arbetsdag på mitt gamla jobb och efter påsk börjar jag på mitt nya. Spännande värre! Jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur fort det har gått. Det är mindre än två veckor sen jag ansökte om jobbet och nu sitter jag med längsta stråt. Dessutom sitter jag med längsta stråt av de 150 som lämnade in ansökan till jobbet. Nu blir det till att landa och ladda om.

Landa är inte lätt idag. Promenaden i regnet i eftermiddags hjälpte inte. Sitta i soffan och spela hjälpte lite grand, inte så mycket som jag trodde. Nu ska jag testa att städa lite och sen en dusch, kanske att det blir bättre av det. Och att avsluta dagen med lite stickning. Målet att sticka klart koftan denna veckan vet jag ju inte om det håller, men jag ska jobba på det.

/J

Lättare axlar


Senaste tiden har präglats en del av huvudvärk och axelont. Mestadels för att den senaste månaden verkligen har gått ut på att reda ut så mycket som möjligt. Och visst har jag lyckats! Så inte nog med att våren verkligen har kommit hit, jag känner att jag inte bara står och stampar längre. Härligt!

Helgen har spenderats med alla härliga scouter ute i skogen på lördagen. Det var strålande sol och riktigt härligt väder! Lekar, korvgrillning och glada scouter. Hundarna var med och räddade så många pinnar de bara kunde ifrån vattenpölen. Sen blev det även tid över för en del solande för dem.


På kvällen så var jag och Tina och tittade på bio. Vi såg Rango, om en kameleont som identitetskrisar. Johnny Depp i huvudrollen, även om man inte ser honom så känns rollen verkligen perfekt för honom. Och om man ska betygssätta en film i hur mycket den måste kompenseras med i form av snacks, glass osv fick den fullpott. För med oss in på biosalongen hade vi vars en flaska vatten och det blev inte mycket drucket av den heller då filmen var alldeles för bra.

På stickningsfronten står det ganska still. Jag kom fram till att jag inte har tillräckligt med garn för att kunna göra så långa armar som det ska vara på koftan. Så antingen köpa mer garn eller korta ärmarna. Det blev till att göra kortare armar. Så nu hoppas jag på det bästa och får kämpa vidare för att få den klar.
Vantarna får ligga i dvala tills hösten tror jag, nu är det ändå för varmt för tjocka härliga vantar. Och jag har så mycket annat jag vill göra. Kanske att det kan komma upp lite bilder på det snart också.
/J

Oreda att reda i

Någonstans måste jag börja. Någonstans behövs allt detta redas upp. I en del fall har jag tagit små steg och i några känns det mer som jag backat. Fast på det stora hela kan jag nog ändå säga att det börjar finnas hopp. Hopp om ett ljus längre fram i tunneln.
/J

Askonsdagen

Askonsdagen, första dagen i fastan. Fastan som sen sträcker sig hela vägen fram till påskdagen. 46 dagar, fasta i 40 dagar och låta bli att fasta på söndagarna. Så säger iallafall kyrkokalendern. I den mån det nu uppmärksammas inom de protestantiska kyrkorna.

Detta år har jag dock bestämt mig för att fasta. Inte fasta i de gamla begreppen, utan fasta på ett lite nytt sätt. Under dessa 46 dagarna fram till påsk ska jag avstå från godis, snacks, sötsaker, kakor osv. Mest som en utmaning, men jag tror även att det kan göra något gott för mig nu när jag äntligen kommit igång med att träna så kan ju detta ge något mer.
Kan också tillägga att denna första dag har varit en prövning. Det började med att det bjöds på semlor på jobbet (en dag för sent då de hade missat (??!) det igår), sen blev jag uppvaktad på internationella kvinnodagen (också en dag försent) av en chaufför som gav mig choklad. Plus att jag igår fick ett fint grönt kakfat ifrån SMU, som tack för ordförandeskapet, fyllt med godis. Jag hade inte gömt undan godiset igår utan det fick jag också göra idag. Bortsett ifrån alla prövningar så har dagen gått bra och den första dagen är avklarad.
/J

Se hur det droppar från taken


Just så börjar en av de sånger som vi sjunger på kören just nu. Den inger verkligen vårkänslor (när jag för min del hinner med att lyssna och inte bara koncentrera mig på att hinna med alla noter i varje takt och alla ord till varje not). Just efter kören så känner jag mig ganska tom och samtidigt uppspelt. Det går åt en väldans massa energi som bara flödar iväg till tonerna. Skönt är det!
Det är inte bara i kören som det börjar anas vår. Även om det fortfarande ligger en hel del snö kvar här, så känns det annorlunda i luften. Hundarna har definitivt märkt av det och tycker mest att det luktar tik överallt. Och imorgon så blir Z hela 5 år!
/J

Garnet till vantarna

Så kommer här äntligen en bild på mitt fina garn (Marks och Kattens ECO ull color) till mina vantar. Jag har försökt beskriva färgen innan, men tror nog att roströd är det som beskriver den bäst. Det kan se lite skumt ut att jag stickar en remsa av rätstickning när jag säger att jag gör vantar... Men det kommer att bli mudden och se ut precis som vantarna nedan. Även om de är stickade i ett mycket grövre garn (DROPS Karisma).

Den här vantmodellen har jag tyckt varit mycket enkelt att sticka och det känns som man redan kommit en bit när det är dags att börja sticka på fyra strumpstickor. För mig är det iallafall enklare att få stickningen jämn då.
/J

Inte det som jag borde göra just nu

Nej, jag borde verkligen inte sitta här och skriva på arbetstid. Bara det att nu finns det nästan inga mer bokningar att lägga in, jag har gjort mina rapporter och det finns fortfarande inga idéer på något bra för mig att göra. Jag känner mig minst sagt överflödig. Bästa kommentaren än så länge är ändå; Du får själv leta upp arbetsuppgifter. Hur ska jag kunna göra det? Hade jag frågat om jag visste vad jag skulle göra?

Som jag kom fram till med Tina igår efter mycket bollande, att jag måste börja dra i någon tråd i mitt liv, men allt är i ett sånt virrvarr att om jag drar i något trasslar jag bara till resten ännu mer. Tiden blir nog den faktorn som kommer visa vad jag ska göra och vad som blir rätt till sist. Jag är bara otålig just nu, inte bara just nu kanske. Ännu mer nu än förut.

För att byta ämne lite. Jag började sticka ett par vantar igår kväll när jag inte kunde somna. Äntligen ska jag göra mitt andra par vantar till mig själv som jag har velat göra hela vinter. Passar bra att få dem klara nu till våren. Än så länge har jag bara gjort lite på ena mudden till en av vantarna, men de blir med oranga/roströda muddar och gröna vantar. Så är tanken iallafall... Fast det finns en liten växande idé om att göra även vantarna orange/roströda med lite gröna ränder, för jag gillade verkligen färgen! Det kommer blid sen när jag kommit lite längre än vad jag gjort just nu.
Koftan som jag håller på med jobbar jag fortfarande på. Bakstycket är färdigt och ena framstycket. Det var bara lite för mycket räknande och pillande för att sticka på koftan sent igårkväll... Den ska nog bli klar snart den med. Inte för att jag har så mycket tid över denna veckan, men det finns ju en helg iallafall.

/J


Inte som jag önskade

Var och tittade på radhus i Kärra idag. Men, nej... Det blir det definitivt inte. Tror att om jag kommer falla för något ställe att bo på just nu måste allt stämma. Än har det inte gjort det. Bara till att vänta... Det som verkligen är min starka sida.
Har hunnit med att plocka lite blåbärsris idag när jag var ute på eftermiddagspromenad. Det gällde att hitta ställen som där inte var någon is för att kunna gå och lämpligt såf anns där en massa blåbärsris också. Zack lider verkligen av all is så jag hoppas att den försvinner fort nu. Så vi kan börja gå lite riktiga promenader, inte i snigelfart.
Jag tänkte hinna med en massa saker denna helgen, men allt har inte riktigt blivit gjort. Får använda lite av veckan med tror jag... Även om det är en del inplanerat i veckan också. Ska till vårdcentralen på tisdag, kören på tisdag också och sen träna på onsdag. Och utnyttja min nya arbetstid på torsdagar. Jobbar mellan klockan 10 och 15 istället för förmiddagen. Får se om det blir bra.
/J

Bra tankar

Det fanns så många bra tankar när jag var ute med hundarna. Så många bra idéer om vad jag skulle skriva här, men nu när jag är tillbaka inne igen så är de borta. Får erkänna mig besegrad av tröttheten och kanske bege mig till sängs.
I morgon väntar visning på radhus i Kärra. Får se hur det verkar, enligt bilderna är det väldigt fint.
Dagen har bjudit på lunch på IKEA med Tina (tack så mycket!), lite snabb shopping innan hon skulle tillbaka till jobbet. Jag har bakat bröd, som blev bra mycket bättre än det jag gjorde förra veckan. Möjligt att det blev något för lite bakat, fast gott var det! Sen har jag börjat spela igen... Vet verkligen inte om det är nyttigt och jag är inte helt övertygad om att det är det. Jag får testa en stund och se om det går eller om jag bara blir beroende. Bättre att vara beroende av stickning än av wow. Och jo, det har blivit lite stickat idag med. Jag jobbar flitigt på med min gröna kofta som jag hoppas blir klar innan det är för varmt ute.
Nej, ja sa inte att jag vill ha kvar kylan och isen, låt de försvinna snabbt, snabbt, snabbt. Jag vill ha vår och små fina blommar och lite grönt på träden och känna att solen värmer.
/J

Jag börjar så här

Det är inte enkelt att pyssla ihop alla bitar av sitt liv. Allra minst när pusselbitarna inte passar med varandra. Eller när man vill använda för många bitar till sitt pussel och man glömmer bort de bitar som egentligen passar in. Och när någon tar bort en pusselbit ifrån ens pussel, det är verkligen inget vidare.
Här ska jag iallafall försöka skriva ner lite om mina pusselbitar. Det kommer med stor sannolikhet bli en hel del av mina tankar, lite stickning och lite fina bilder.
/J

Nyare inlägg
RSS 2.0