Testar
Motivation?
Det är verkligen inte det lättaste att hitta just nu. Jag känner mig duktig som faktiskt gör saker varje dag och inte bara sover bort tiden, eller hamnar vid datorn spelandes. Tid har jag ju fått lite i överflöd eftersom DHL inte ville att jag kom tillbaka efter semestern. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men helt okej känns det inte. På det stora hela så saknar jag inte just det jobbet, men det är klart att jag vill jobba. Ändå tar det emot att sätta mig och skriva ansökningar. Jag kan inte riktigt förklara varför, det kanske är just tid jag behöver.
Några som är toknöjda över att jag är hemma är ju Tim och Zack. Massa mys med matte! Dessutom så får man roliga promenader, både i ösregn (fast att mattes stövel läcker) och i blåst och i det underbara gråa höstvädret som Göteborg bjuder på.
I måndags var jag på scout för första gången på evigheter. Det kändes bra att vara där, men jag var också helt slut efteråt. Troligtvis för att jag är ganska ovan vid det. Imorgon väntar ledarupptakt i Kungälv på kvällen, om nu inte min förkylning stoppar mig. Sen till helgen blir det kanothajk. Spännande!
Jag skulle faktiskt vilja tillbringa mer tid ute, även om det är grå-trist-höstväder. Frågan är bara varför jag inte gör det. Just nu är det ju inget som stoppar mig. Men idag har jag ju rensat skafferiet istället och igår så tvättade jag nästan hela dagen. Imorgon då? Nja... Jo, efter att jag har skrivit jobbansökan. Då får det bli utflykt med nyponsoppa med i termos. För just nyponsoppa bjöd skafferiet mer än gärna på.
/J
Mer från vandringen
Jag vill vandra igen! Så enkelt är det. Livet blir rätt enkelt när det rör sig om att gå ungefär en mil om dagen, äta mat längs med vägen, komma fram till målet, laga lite mer mat, kanske göra upp en brasa och sist på kvällen krypa ner i sin sovsäck, helt nöjd med dagen. Vi vandrade inte så pass hårt att vi blev super trötta av det, utan allt gick i väldigt maklig takt. Ett alldeles lagom tempo för att hinna med de skiftningarna i landskapet som vi gick igenom.
Vattenbilden hoppas jag att ni kan se det komiska med. Jag skrattade i alla fall gott när jag fick se den vid strandkanten. Sen har vi Tim som inte alltid verkade förstå att han hade väskor på sig. Det var ju ingen konst att hamna på rygg med dem på sig, men sen växtra paniken snabbt när han inte kom runt igen. Han bjöd oss på en del goda skratt där han låg på rygg och kämpade.
Andra dagen så fortsatte vandringen uppåt till att börja med och sen över kalfjället. Vegetationen blev lägre och lägre för att till sist nästan försvinna helt. De björkar som växte där kämpade sig fast och det gick att se hur vindpinade de var. Vi fick vada över en bäck/fors/å, det var kallt om tårna. Fast förvånande nog så frös jag inte direkt, utan snarare förlorade känseln på en gång och sen var jag mest fokuserad på att inte ramla i det forsande vattnet med all min packning. Värmen kom tillbaka till tårna otroligt fort när vi väl var över och satte på strumporna igen.
Sträckan som vi gick var väldigt varierande när det kommer till landskapet, vi började med att gå över Vålån och därefter komma in i sankmark. Det tog en stund, sen insåg vi att vi följde fel led. Vi gick på vinterleden som ledde oss rakt ut över myren istället för på sommarleden där någon så snällt lagt ut spångar att gå på. Efter det lilla missödet, redan bara en halvtimme in på första dagen så var iallafall allt vandring underlag lättare än det.
Det är vansinnigt svårt att visa hur fantastiskt det var i bilder, men det är ändå bra mycket lättare så än att försöka beskriva det. Här ovan så är det hängbron över Vålån (som jag var väldigt rädd att gå över höjdrädd som jag är), en slingrande stig nerför Vålåsen som leder ut över mer myrmark, sen är det jag med all min packning och Tim med sina väskor och till sist en fin utsiktsbild när vi hade tagit oss mer än halvvägs den första dagen.
När vi kom fram till Lunndörrstugorna hade det börjat blåsa en del och vi var ganska trötta och slitna. Det blev lite soppa och knäckebröd, Tim hade gärna ätit upp alltihop om jag hade tillåtit honom. Sen började sökandet efter en tältplats som var någorlunda i lä. Det var enklare sagt än hittat. Till sist så slog vi upp tältet precis på gaveln av en av stugorna. Fastän stugan skyddade otroligt ifrån blåsen kändes det flera gånger under natten som att tältet höll på att blåsa bort. Det blev inte mycket sömn för mig, även om de andra sov gott bredvid mig.
Vattenbilden hoppas jag att ni kan se det komiska med. Jag skrattade i alla fall gott när jag fick se den vid strandkanten. Sen har vi Tim som inte alltid verkade förstå att han hade väskor på sig. Det var ju ingen konst att hamna på rygg med dem på sig, men sen växtra paniken snabbt när han inte kom runt igen. Han bjöd oss på en del goda skratt där han låg på rygg och kämpade.
Andra dagen så fortsatte vandringen uppåt till att börja med och sen över kalfjället. Vegetationen blev lägre och lägre för att till sist nästan försvinna helt. De björkar som växte där kämpade sig fast och det gick att se hur vindpinade de var. Vi fick vada över en bäck/fors/å, det var kallt om tårna. Fast förvånande nog så frös jag inte direkt, utan snarare förlorade känseln på en gång och sen var jag mest fokuserad på att inte ramla i det forsande vattnet med all min packning. Värmen kom tillbaka till tårna otroligt fort när vi väl var över och satte på strumporna igen.
Målet för dagen var först Isdalen, men det gick lite väl fort att ta sig dit, så vi fortsatte ett par kilometer till till Grönvallen. Grönvallen låg återigen inne i skogen och skiftningen ifrån kalfjället ner i dalen och sen in i skogen gick väldigt fort, men den var otroligt tydlig. Jag tyckte det var häftigt att se hur naturen kan dra så tydliga gränser själv. Vid Grönvallen fanns det en nödbivack och ett par kåtor. Först funderade vi på att ha tältet nära bivacken, men kom sen fram till att det var bättre på höjden där kåtorna låg. På morgonen när vi vaknade efter nattens regnväder var vi väldigt glada över att vi hade sovit på höjden. Där stigen hade gått dagen innan var det numera rätt så mycket vatten, sista bilden försöker visa detta.
Sista dagen så gick vi ifrån Grönvallen till Vallbo. Det var en ganska enkel vandring, mycket på spångar över myrar, men sista biten gick ganska mycket neråt och jag började lite smått känna av mitt högra knä. Vi hade ingen brådska och dagen bjöd på ett fantastiskt bra väder. Väl framme i Vallbo började vi fundera på hur vi skulle hämta bilen som stod i Vålådalen. Till sist så tog vi på oss packningen igen och började vandra de sex kilometerna till Vålådalen. Har man gått över en mil två dagar i rad så är ju inte sex kilometer så himla långt. De var ganska jobbiga, troligtvis mest för att vi tog oss inte tid att äta riktig lunch. Väldigt dåligt gjort av oss. Sen höjde vi tempot en aning också. Stora delar av sträckan gick längs med Vålån och det var väldigt fina vyer, tyvärr så var det många träd i vägen när man skulle försöka sig på att ta kort på dem, men vi försökte ändå.
Vandringen avslutades precis som den började, med en skräckslagen Johanna på hängbron över Vålån. Det var en fantastisk upplevelse och jag vill mer än gärna göra det igen! Nu vet jag att min rygg klarar av det, att mitt största problem var spruckna nagelband och att en liten vovve är bra mycket mer gnällig än vad jag är.
/J
Vålådalen-Lunndörren-Grönvallen-Vallbo-Vålådalen
Det är nog den längsta rubriken på ett inlägg som jag kommer att ha på länge... Den hänvisar till de ställen som Ted och jag vandrade till under vår fjällvandring i förra veckan. Och nu ska jag bjuda er på ett par av de fantastiska bilder som blev tagna. En mer ingående berättelse om själva vandringer får bli en annan dag, för just idag sitter jag med en stickning i händerna framför en brasa i öppna spisen. Mysigt värre!
Det var några av bilderna, nu väntar en kopp te till den sprakande brasan och sen väntar sängen. Jag är väldigt glad över att jag har semester just nu och får lov att njuta av allt runt om kring mig nu. Den som definitivt saknas är ju A. Han har jag inte fått träffa på över en vecka nu och det är ett par dagar till innan vi ses. Det är jobbigt, men det är tur att det finns telefoner!
/J
Varför torsdagar?
Försöker komma på varför torsdagar ska vara så jobbiga och knepiga. Det går inte. Jag vet inte varför, men jag vet att förra torsdagen också var jobbig mot mig.
Däremot så vet jag att jag har lärt mig massor sen denna perioden i fjol. Idag bad jag om hjälp för att jag kände att det var för mycket och för stressigt på jobbet. Det hade inte hänt för ett år sen, då hade jag bara begravt huvudet och fortsatt att jobba och jobba och jobba. Visst, jag kände mig fortfarande stressad, men jag var ändå lite stolt över mig själv. Tänk att det bara är lite mer än ett halvår sen som mitt liv verkligen var upp och ner och nu så är det kanske inte riktigt helt bra än, men iallafall på väg åt rätt håll.
Att livet är på väg åt rätt håll märks kanske inte alla dagar, men med lite eftertanke så känner jag ändå av att jag har en mycket högre "lägsta nivå" och en jämnare nivå också. Jag har hunnit med att grubbla mycket på det här och det är tankar som flyger igenom mitt huvud dagligen. Så har det varit den senaste tiden, jag vet att det börjar närma sig års-dag och jag vet att jag börjar närma mig semester igen. Det var ju efter semestern i fjol som jag kraschlandade. Även om jag verkligen längtar efter att vara ledig, så skräms jag av det samtidigt.
Nehe, det hjälper inte att begrava mig i tankar heller. Ska avsluta min kopp te, hänga upp tvätten och sen väntar sängen. Sov gott!
/J
Shoppingrunda
Hur som så tänkte jag ändå visa vad som blev inhandlat idag.
Först ut; mina Klättermusen Fenrir-byxor. Jag ville ju gärna haft en ryggsäck ifrån Kälttermusen då de har en tydligaste "gröna" profilen på friluftslivsmarknaden. Väldigt uppskattat ifrån mig. Tyvärr så gör de bara herr-ryggsäckar och de passar inte på mig iallafall. Tydligen så har de flesta tjejer liknande problem. Just därför blev jag så jätteglad när jag hittade ett par av deras byxor på rea. Att de dessutom passade mig bäst av de som jag prövade gjorde mig inte mindre glad. Snarare bara gladare!
Fast byxorna var ju inte allt som blev inhandlat idag. Det blev lite mer innan jag var klar i affärerna.
Två par strumpor i från Smart Wool, ett regnskydd till min ryggsäck, en superliten handduk till Tim, en liten visp och en underställs-tshirt. Just det, stormtändstickor också.
Välja och packa var det!
/J
Vilken dag! 2
Ja... Dagen började ju inte bra och den gick bara mot värre. Fastän jag gjorde tappra försök till att vända det.
Jag har inte fått tränat idag, som jag verkligen borde ha gjort. Jag har mer halsont än vad jag hade i morse. Huset är long gone och ett annat potensiellt hade rötskador i taket. Reservdelarna till min kamera som verkstaden måste beställa tar fem dagar på sig att komma till verkstaden, alltså är det en minimal chans att få med mig kameran till fjällen. A beslutade sig för att sova i Utby, även om det innebär att vi inte kommer att ses på hela helgen. Jag är rastlös och lite stressad. Stressen är inget bra och jag vet att det är många dagar kvar till fullkomlig vila. Kvällen har hjälpt, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Soffan, stickning och te i sällskap av tv;n, det brukar hjälpa. Kan vara så att jag bara behöver mer av det än vad jag fått denna vecka.
Som min fina syster uttryckte sig; "Det är många saker man borde göra, men man måste må bra!" Tänkvärt och sant, hon är klok min syster!
Ska försöka mig på att sova, det är ju bara lite mer än sex timmar innan klockan ringer igen. Usch! Hemska tanke!!
/J
Vilken dag!
Börjar dagen med halsont. Fortsätter med bilköer och en lite stressad Johanna. Väl på jobbet så är fyra personer försenade, de har blockerat vår dörr med en pall och alla verkar tycka att jag har hur mycket tid som helst. Till detta så har vi blivit överbudade på huset så pass mycket att det inte är värt att försöka mer. Sen får jag höra hur andras morgon har varit och vad jag förstår så är det något i luften idag. Det ska inte var enkelt idag. Det är för många som haft en jobbig dag.
Så nu ska jag försöka vända på detta.
Jag har fått reda på att min kamera håller på att repareras, det är väldigt positivt! Då finns det hopp om att den är klar så att jag kan få med den till fjällen.
Det var en otroligt god lunchlåda som jag med mig ifrån finaste A!
Inte så mycket positivt än, men jag tror att det kommer mer!
/J
Hus!
Huset med stort H. Jag tror faktiskt det... Om vi nu får det. Än så länge finns det att titta på här.
Både A och jag känner oss mycket nöjda med hur det såg ut, hur det kändes och hur huset var planerat. Nu har vi dessutom tittat på det två gånger och andra gången kändes lika bra som den första. Visst är det småsaker som vi (en del jag och en del A) vill göra något åt, men överlag så går huset att flytta rakt in i. Det som är lite tråkigt är att tillträdet först är den första februari 2012 och det är nog svårt att flytta då den förra ägren får ett nybyggt hus då. Samtidigt så ger det något att drömma om och se framemot när det är som jobbigast mitt i vintern. Dessutom så blir det en massa planeringstid och sakletar tid. Så fint det kommer bli!
Just nu är jag supertaggad och vill bara att det ska bli klart så att jag vet om det går vägen eller inte.
/J
Tankar och idéer som flyger runt
Det finns så mycket som jag vill ska hända, så många tankar om hur det skulle kunna vara. Just nu är det dessutom ganska kul när det faktiskt börjar hända lite saker... A och jag diskuterar allt ifrån hur vi planerar vem som lagar mat vilken dag till hur vi tänker oss ett gemensamt boende. Vi har varit och tittat på ett hus, som ni redan har läst om. Sen ska vi iväg och titta på ett annat på söndag. Det är lite pirrigt och spännande!
Sen finns det ju miljoner tankar angående semestern... Ted och jag ska upp och vandra i Jämtlandsfjällen. Innan dess ska jag ha tag på en bra ryggsäck, veta vilken mat som ska med. Det börjar närma sig nu. Nervöst, spännande och roligt. Det som jag inte gillar är att min kamera troligtvis inte kommer bli lagad innan vandringen. Verkstaden gissade på två veckor, det är inte bra!
/J
Längtan
Just nu är längtan efter ett eget hus extra stort. Grannarna har fest så att det tränger ner ljud igenom taket, basen på musiken, röster och skratt. Dessutom så ger deras hundar ifrån sig skall så snart någon kommer. Mycket irriterande!
/J
Kallt
Imorse kändes det kallt... Bilen visade hela 9 grader när den startades. Jag tyckte att det var lite väl kallt när jag var ute med hundarna på morgonen. Däremot så skiner solen in på kontoret och värmer ryggen skönt nu! Klarblå himmel och inte så mycket blåst heller. Dagen kommer alltså bli väldigt skön!
Sen finns det ju en del fina saker runt om i naturen som kan förgylla dagen ännu lite mer.
Lingon och blåbär som hundarna glatt letar reda på ibland buskarna. Lingonen är väl inte riktigt lika populära som blåbären hos dem. Däremot så vill jag upp till Dalarna och plocka lite själv, jag tror ju nog att det kan finnas några blåbär kvar där. Fast jag åker ju upp först om två veckor, får hoppas på det bästa!
Sen hittade vi lite björnbär, som också slank ner. De gillade både jag och hundarna. Rönnbär finns det ju i massor, men de är ju mindre goda att äta. Det värsta är ju att många rönnbär brukar förutspå en kall vinter. Det är jag ju inte jättesugen på. Räcker det inte med kalla vintrar nu?
Däremot så kan en fin höst ge en del fina bilder. Ljungen blommar ju mer och mer nu och jag tycker att det är så fint! Även om att den påminner mig ständigt om att det blir mer och mer höst.
Idag ska jag ta tag i att ringa om min kamera och fråga om de som jag köpte sen av kan laga den. Ta lite kort på den så att försäkringsbolaget kan se vad som ar hänt och anmäla till dem med kanske... För jag vill ju få den att fungera! Eller få en ny, för så många dagar hade jag ju inte den. Dessutom är jag ju sugen på att ta föer kort. Jag fick definitivt mersmak för det. Plus att jag vill ha min kamera till när jag ska iväg och vandra, vilket kommer närmre och närmre och jag är rädd att den inte kommer vara klar.
/J
Både JA! och nej...
Stora nyheten för kvällen... Eller tja. A och jag var och tittade på hus idag. Ett ute i Utby. På ett sätt är det helt klart ett JA! för jag tror inte att det finns något hus som stämmer överrens med både våra krav och önskningar lika bra som det gör. Samtidigt så klickade varken A eller jag med huset. Det ville inte välkomna oss in hela vägen.
Kanske tur det för det ska liksom mycket till om det första huset stämmer. Jag är iallafall väldigt glad över att vi var iväg och tittade på det och att vi har börjat fundera på hur det skulle va. Och hus kommer det fler av, det är jag inte nervös över. Vi ska bara ha lite tur och hitta vårt hus.
När vi kom hem igen så fick jag örhängen av A. Scout Jamboreemoln. Det mest otroliga är att mina hål inte alls var lika igenväxta som jag trodde utan att jag fick igenom dem! Så nu har jag hål i öronen igen. Dags att leta upp lite fler örhängen då! För det är ju faktiskt ett av de få smycken som jag använder, annars är jag ju inte mycket för en massa smycken.
/J
Kolla in...
Den här bloggen gjorde iallafall att det vattnades i min mun. Jag hade väldigt gärna njutit av den kalla jordgubbssoppan eller hennes chokladbrownie nu. Kan bero på att jag faktiskt börjar bli lite hungrig och att det snart är lunch.
Undrar vad det blir till lunch idag... A bjöd på väldigt god kycklingryta igår, men den var lite försvinnande god för det blev inget över till oss för lunch idag. Senare i eftermiddag blir det besök hos A:s mormor och morfar, med hundar och allt.
/J
Rastlösheten kommer krypande
Så är det ikväll. Jag hade velat gå ut med kameran och ta lite fina bilder, men det såg ju min underbara hundar till att det inte går längre. De tyckte att avtyckarknappen gjorde sig bättre i smådelar så att matte inte kunde ta mer konstiga kort på dem. Usch vad arg jag var på dem. Nu har båda bett om ursäkt och varit fjäskiga en hel dag. Och snart ska jag ta ut dem på en promenad i det fina vädret som har kommit hit nu.
Men först två bilder från häromdagen när de hittade ett blåbärsris med lite blåbär kvar i. Det smaskades och glufsades. Blåbär är gott!
Att jag är rastlös idag är egentligen lite konstigt. Jag har städat, rensat papper, tvättat och diskat. Varit på långpromenad och stickat klart en strumpa (okejdå, jag har inte fäst sista tråden). Det har varit en otroligt produktiv dag! Ändå får jag inte ro. Det kryper i hela mig och jag undrar hur jag ska få bort det.
/J
